2 november 2013

NYA ZEELAND - KAIKOURA OCH AKAROA

En bild säger mer än tusen ord.  Svart sand, turkost vatten och världens bakgrund! Det är Kaikoura det.
Det var en strålande vacker dag i början av april och vi satte upp oss i kö för att åka på valsafari. Denna blev emellertid inställd eftersom inga valar hade skymtats det senaste dygnet. Vi blev istället erbjudna en kust-tur till pangpris, som vi givetvis tackade ja till.

Vi åkte med en båt längs kusten och såg ett stim barracudor simma förbi samt albatrosser som vilade på vågorna innan vi kom till en vik strax söder om Kaikoura där hundratals delfiner hoppade och lekte. Jag som bara trodde att de hoppade och gjorde volter på typ Sea World, men de gör det på riktigt, bara för att de kan och för att det är så kul! Jag var förtrollad!
Kolla in denna fina!
På vägen tillbaka såg vi även en familj med Hectordelfiner, en väldigt sällsynt art som lever på grunt vatten och har en rundad ryggfena.
Vi var i Kaikoura mindre än ett dygn, men ack vilket minnesvärt sådant! Vi kom dit sent en kväll och åkte på eftermiddagen. Ett antal timmar senare, när det åter var mörkt var vi framme i Akaroa, en vulkanformad halvö, en timme sydöst om Christchurch. Vi såg inte omgivningarna när vi åkte dit, eftersom det var så mörkt, men vi märkte att det först gick väldigt mycket uppför och sedan väldigt mycket utför (ner i kratern). Vi bodde på ett jättefint hostel (Halfmoon Cottage) där vi träffade väldigt trevliga människor som vi kollade på film med på kvällen. Det blev Searching for Sugar Man.   
Dagen efter var vädret inte på topp, men vi ville ju upptäcka omgivningarna ändå. Vi bodde ett antal km utanför det lilla samhället Akaroa och började med att köra dit och kolla läget. Det är tydligen den mest franska staden i NZ, pga ett gäng fransmän som bosatte sig där på 1800-talet och en del gator bär fortfarande franska namn etc. Vi hängde en del på pirerna och tittade på utsikten, sen började det dugga och vi åt grönsaksscones på ett café och sen gick vi på second-hand och köpte en Elvis-cd till bilden samt varm tröja och mössa för 15:- eftersom hösten gjorde sig mer och mer påmind.
Sen körde vi upp på "kraterkanten".
Ganska fin utsikt kan man säga. Ibland var det dock superläskigt när vi körde genom molnen, som låg precis på kanten och man visste att det var superbrant på sidorna om den smala vägen. Man kunde ju inte se om man mötte någon förrän de var fem meter framför oss!
Jag gillar fint gräs.
Vi körde ner i en av de måånga vikarna som bildats i utkanten av halvön. Vi valde "Le Bons Bay" där det var lågvatten och solen tittade fram så magiskt i ungefär två minuter. Sprang runt lite på den spegelblanka stranden och fotade lite allt möjligt.
Där fanns några ståtliga träd som var lite smått photogenique. Jag gillar träd också. Särskilt stora träd.
Den vanliga vägen mellan vårt hostel och Akaroa tog kanske tio minuter, men uppe på kraterkanten var det så snirkligt och smalt så det nog tog en timme! Vi hittade ett fish'n'chips-ställe på vägen och delade en portion medan vädret blev allt sämre utanför fönstret.
Så här såg hostelet ut, precis innan vi  lämnade det nästa morgon. Jag bara älskar de där koloniala verandorna, kan jag snälla få en? I julklapp kanske?
Jag hade så gärna velat få uppleva Akaroa i vackert väder, när bukten är full av delfiner och vita segelbåtar. Det är ju snart högsommar i NZ igen. Om man skulle kolla på flygbiljetter...
Vi körde mot regnbågen på vägen därifrån.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar